Spöktur i grottorna i Saint Paul

Äventyret börjar vid grottornas huvudport. Efter att ha passerat genom dörröppningen sjunker temperaturen plötsligt och ljudet utanför tonar bort; guiden visar vägen med en paraffinlykta och berättar i det skälvande ljuset om tragedin med gruvarbetaren som föll ner i ventilationsschaktet 1892 - den första av många förlorade själar som, enligt vad som sägs, fortfarande uppenbarar sig som flyktiga skuggor på sandstensväggarna.

Gruppen går vidare till Grand Ballroom: dammtäckta art deco-kronor hänger över ett golv som slitits av klackar och smugglarpistoler. Här flyter, enligt väktarna, jazzackord i tystnaden. På sidan har vapenrummet kulhål som fortfarande är intakta; lys med en ficklampa och skuggorna får kusliga former.

Längre fram leder en gång med lågt valv till den underjordiska flodkammaren. Guiden ber om en minut av totalt mörker: lyktorna släcks och vattendropparna mullrar som en avlägsen trumma. Många besökare berättar att de känner en iskall stöt - utan att det finns något drag - eller att de ser orangefärgade blixtar, kanske från spöklika lyktor.

Turen kulminerar i den gamla svampgrottan, där olösta försvinnanden från förbudstiden berättas. När du kommer upp till ytan igen känns Mississippibrisen varmare än någonsin och stadens ljud är märkligt tröstande: du har just kommit tillbaka från underjorden med berättelser som ger vem som helst gåshud.